Vissa dagar borde man stanna kvar i sängen, eller i alla fall inte gå utomhus, eller i alla fall inte hålla på med hästarna. Igår var en sådan dag, men men, förutom mina fingrar så gick allt bra.

Började med Petter, ledde honom någon kilometer då han ogillar att gå förbi gården med fåren och då får vi ju gratis framskrittning. Sen hoppade jag upp. Tar det fortfarande lite "skogsmulle" och red på långa och halvlånga tyglar i skritt och trav. Känner sådan genuin lycka när jag rider honom och allt stämmer. Samhörighet! Fina fina Petter! Sedan avlutade vi passet som vi avslutar alla pass.

Sen var det Artur. Ledde honom i grimma, promenad, pigg som få, studsade jämfota och pep. Någon kilometer bort gick grimskaftets fäste av och han var lös på vägen. Inte bra. Lite flyt hade vi då detta hände precis vid en skogsglänta så han sprang in där och åt lite, sen fick jag tag i honom. Ville verkligen inte att han skulle springa hem, men vi kunde fortsätta promenaden. Duktig Artur!

Sen bönan då, som är lika jobbig att leda som en pytteliten hund. Vanligtvis. Igår gick vi lite längre bort än vi brukar då jag tyckte att det var dags med lite längre promenader. Hon fick äta lite längs vägen och glömde bort att stressa upp sig för att vi var utanför den bekväma zoonen. När vi skulle hem gick det lite fortare än vad det brukar, men det var bara kul för hon brukar inte bjuda så bra. Hon fick stanna här och där och ta några tuggor för att stressa ner och vid ett sådant tillfälle blåste det till (ja det blåste rejält hela dagen) och hon hoppade till. Och jag tappade henne. Tror det är fem år sedan jag tappade en häst och idag lyckades jag tappa två. Hon sprang iväg hemåt i en väldigt tjusig trav, inte alls hysteriskt, bara tjusigt. Ont som fan i fingrarna som höll grimskaftet. Jag hade sadlat henne för att mentalt förbereda henne för att jag snart ska sätta mig upp igen, men inget träns, det var jag glad för, så jag var inte orolig att hon skulle göra illa sig i munnen. Däremot hade jag skräcksyner om att hon skulle in i sin box och fastnade med sadeln i dörröppningen. Tänkte att hon står nog på gårdsplanden och äter gräs....det gjorde hon inte. Det enda jag kunde tänka på var den där filmen från 80-talet när poliskollegan flera gånger säger "I´m too old for this shit!" Vet ni vilken film jag menar? När jag gick in i stallet beredd på det värsta, såg jag att hon ställt upp sig på stallgången. Men hur duktig?

Men mina fingrar..... får se om det alls går att rida idag.... ska pröva med Petter först... och går det bra kanske jag tar Artur också... får se hur det går med WE-träningen. Kan inte ens torka mig med rätt hand.