är man lite extra orolig. Orolig för att rida ut och orolig för vår älg. Några veckor varje år klär jag både Petter och mig i lite mer bjärta kläder, vanligtvis är vi rätt bruna och syns kanske inte så bra. Men när älgjakten drar igång då vill man synas, det är ju inte helt ovanligt att jägare lyckas skjuta varandra och är det så lätt att ta miste på en älg ligger man ju rätt risigt till sittande på en brun häst. Knallorange schabrak och orange väst brukar vi ha, sen brukar jag alltid ringa till jaktledaren och fråga på vilken sida av ön de tänker jaga just den dagen. Ibland sitter dom på pass precis bredvid vägen, och då sitter dom ju gömd i en buske, klädda för att inte synas. Inte så lyckat om man har en häst/hästar som tycker överraskningar är obehagligt. Igår höll Artur på att bryta ihop för en fågel som flög iväg, är rätt glad att jag inte hade hunnit sätta mig upp ännu, för då hade det blivit en flygtur. Sen har vi ju en "egen" älg, en älg som brukar vara i sommarhagen (när inte Artur och Fillevippen går i den) och som har gjort så ända sedan vi flyttade hit för sex år sedan. Det är en ko, och i början hade hon kalvar men de senaste två åren har den inte varit några bebisar så hon börjar kanske bli gammal. Jag hoppas i vilket fall att hon klarar sig i år med.

För några år sedan lyckades jag filma när hon var uppe i hagen och åt medan hästarna gick och åt i hagen nedanför. Coolt!