Härom dagen hände något som måste sett rätt roligt ut, om det nu var någon som såg det, vilket inte är så troligt eftersom det knappt finns folk på vår ö. Jag skulle åka och handla, körde iväg precis som jag brukar, men halvvägs runt sjön uppenbarade sig en stor grävmaskin mitt på vägen, den hade grävt av vägen (skulle byta rör under den). Jaha, vägen var av på mitten så rakt fram kunde jag ju inte åka. Vända? Nja, vägen är lite för trång för sådant så det var till att backa tillbaka några kilometer. Efter halva den sträckan kom en bil till, så vi backade tillsammans haha.

Igår låg jag i sängen hela dagen igen, vilket var väntat eftersom jag skjutsat dottern till skolan i stan dagen innan (mycket intryck) och då låg jag och funderade på ett matematiskt problem jag har. Hur kan en ridtur på trettio minuter ta två timmar? Hur är det möjligt? Skojar lite, jag vet svaret. Efter ridturen får dom äta längs vägkanten... det är ju också tid tillsammans...det är riktigt meditativt att gå bredvid sin häst och lyssna när den äter gräs, titta på naturen och inte tänka på något alls. Bara vara där. Underbart och lite jobbigt då det tar så mycket tid, men man vill ju ha glada hästar.

Den vita pricken är Arwen