För bara något år sedan var det riktigt svårt att få till avspända lugna travuppgångar på Petter. Det var mer fullt ös framåt, och så tog det en stund innan vi var nere i skritt igen. Men all träning med sätet och skolskritt har gjort något och han lyssnar mycket bättre nu, och jag lyssnar också bättre nu. Igår tränade vi lite på travuppgångar (trav, skritt, trav) och vi gjorde det på rätt lös tygel. Han väljer skoltrav själv nu, och vi har inga problem med att han rusar iväg, han går ner i skritt för sätet, upprepa. Det stärker honom. Vår stora grej att jobba med är ju att han gärna blir framtung och "på". Det har blivit mycket bättre, när jag i början prövade göra uppgångarna trodde jag faktiskt aldrig att det skulle gå så bra som det gör nu. Hurra!  

Artur var piggare och kändes starkare, lite som innan vilan. Idag bjöd han på mycket bättre och ville framåt, men ändå i ett sansat tempo, så han fick springa på. Han ville galoppera också, men det väntar vi med några pass. Testade travuppgångar, och det har han talang för, det ska bli en väldigt spännande höst/vinter. Han lyssnar väldigt bra mitt i all otålighet. Testade några steg skänkelvikning och han fattade fint vad jag ville även om det var vingligt, men det kommer. Artur har ända sedan  han var föl grejjat med huvudet (han är kollad i munnen flera gånger och det ser bara fint ut) när han är busig, favvo-grejjen är huvudet rakt upp, min man brukar säga att "nu tutar Artur", inte så jättetjusigt men då är han glad och busig. Bjuder på en bild när han tutar.

Igår åt vi surströmming, det är gott ungefär en gång om året. Jag kan längta det, men efter tre strömmingar är det bra. Tror smaklökarna ändrar sig.

Min dotter tyckte att det luktade jättegott.