Läste på en blogg här om dagen, att man inte skulle klappa en rädd häst eftersom man då (enligt bloggaren) berömde att den var rädd.

Hm, ja så kan man kanske tänka också, men så tänker inte jag. Petter är ju en väldigt vaken häst som vill ha koll och gärna stannar till om det är något han är osäker på, och hästar är ju flyktdjur, dom har ju överlevt genom att fly vid dom tillfällena, för det där man är osäker på kan ju lika gärna vara en sabeltandad tiger eller något annat som tänker äta upp en.

Den här bloggaren tyckte att man skulle låtsas som ingenting och bara rida på, utan att titta åt det hållet hästen hade focus (det läskiga).

Det som fungerar för mig och mina hästar är att när dom stannar för att något är konstigt/läskigt så får dom göra det, för att försäkra sig om att det är ofarligt. Jag tittar också åt det hållet för att bekräfta att jag har sett det, och att jag bedömer att det är lugnt. Jag smeker på halsen och säger att det är ingen fara, och oftast fungerar det, är det något värre (grävmaskinen) så kan det ta några gånger. Men låt säga att jag skulle låtsas som ingenting och bara rida på. Petter skulle förmodligen tro att jag hade tappat allt förstånd eftersom jag inte ens ser det som är otäckt, och att jag dessutom ignorerar hans signaler till mig om fara, sen är det ju svårt att rida på och låtsas som ingenting på en häst som står still. Skulle jag tvinga honom, skulle han börja backa och till slut fly eftersom jag pressar honom för hårt då. Och då kommer man till en situation som kan bli farlig, det tycker i alla fall jag känns onödigt. Men jag utgår från mig och mina hästar. Man måste kunna läsa av sin häst.

Tänk att du är rädd för spindlar. Du och din kompis är ute och går, och ni kommer till ett stort spindelbo, men massor av läskiga spindlar. Du tvärnitar och får lite ökad puls och börjar se dig om efter en annan väg. Din kompis klampar på och drar dig i armen och säger att du ska sluta fjanta dig, hon kanske till och med slår dig med en trägren för att du ska gå. Dags att byta kompis! Eller, samma scenario, men din kompis märker direkt när du stannar och frågar vad som är fel. Du pekar på spindlarna, och backar undan. Din kompis säger att ni kan ta en omväg, vilket du förmodligen är tacksam för. Nästa gång ni går den vägen, du och din kompis, kanske du kan gå lite närmare innan ni tar omvägen, men du skulle förmodligen bli skitförbannad om hon drog dig rakt igenom spindelboet och aldrig mer ha förtroende för henne igen. Men nej, hästar är inte människor, men dom har känslor och rädslor och dom är tänkande varelser.