Igår var dagen då jag red i min nya sadel för första gången. Det första jag tänkte på var att stigbygeln hamnade högre upp från marken sett (hur ska jag komma upp utan pall?). Sen när vi skulle av gården och det var nedförsbacke kom nästa grej....inga knästöd...det är ju dom man tar stöd av...kändes som om jag skulle tippa fram....annars.. väldigt skön sadel som jag nu är lite kär i. Vi prövade trav med nedsittning (å vilken skön känsla det blev när det var svikt och jag kunde känna ryggen och rörelsen på ett helt annat sätt, inget skump heller vilket jag hade varit lite orolig för) och lättridning. Det gick utmärkt att rida lätt vilket gladde mig, för när han älgar på är det svårt att sitta ner... Så nu är ju målet att bli bekväm med sadeln, rida in den, och lära mig att rida utan knästöd. Hur den låg? Skulle säga att den låg bra. Den låg helt still i alla fall, och inga sura miner från Petter, så vi fortsätter och träna idag. Älskar stödet baktill då jag i den andra sadeln får känslan av att åka bak när han travar i den korta luftiga traven då han är längre tid i luften, men nu har jag det stödet.