Petter har fortfarande massor av energi till övers, jag gissar att det tar ett tag innan det lagt sig. Är det våren som kommer? Ridpasset igår var lite magiskt, massor av energi, 500 kilo muskler som pumpade oss framåt i perfekt takt och det var som vi satt ihop, jag skumpade inte ens i sadeln för min rumpa satt fast i Petters rygg, sammansmälta, rysningar när vi flyter genom luften som ren urkraft. Woa! När jag ville göra skolor flyttade jag bara tyngdpunkten lite, så bytte hela oss position, mäktigt och precis så man vill att det ska vara helst jämt. Nu är vi inte helt sammansmälta i allt såklart, dit är det lång väg kvar, men det är en början som jag är väldigt nöjd med och jag tror nog att käre Petter också var nöjd, som han frustade. Vi typ travade hela tiden och oj vilket påskjut han har, och energin var inte på långa vägar slut. Han var inte ens lite trött, och inte ett dugg svettig, tvärtom så busade dom rätt bra i hagen lite senare.