Ni vet, låten som Kenta (dom kallar oss mods) skrev, och som publiken sjunger innan varje match (bajen). Petter hade tjuvätit dunderhonung eller nått....sist han var så där glad och bustokig var på en träning när vi hade lagt på en akademisk sadel, han var så sprattlig att jag inte ens kunde rida. Igår satt jag redan på när han blev sådär, så då hade jag inte något val, det var inte att tänka på att sitta av, eller jag tänkte på det men att faktiskt göra det var rätt omöjligt om jag inte  hade klivit av i farten då.

Vi red iväg precis som vanligt på lång tygel, sen mötte vi postbilen som han vanligtvis inte bryr sig nämnvärt om. När den passerat tog han trav och eftersom det var en lugn avspänd trav så fick han fortsätta även om det var nedförsbacke. Så vi travade hela vägen bort, när vi vände satte han på turbon, växte flera decimeter på höjden och minskade flera decimeter på längden. Krut. Han lättade lite från marken och jag lät honom trava på i ett friskt tempo. Sen kom då postbilen igen (den vänder en bit bort och kommer tillbaka samma väg) och då saktade jag av till skritt varpå Petter börjar gå på snedden med rumpan inåt vilket på Petterspråk betyder att han är busig och otålig. När postbilen är jämse oss gör Petter två språng terre a terre (kolla mamma, jag är jättestark idag, vi kan väl galoppera HELA vägen hem, SNÄLLA), men nej, är han på det humöret blir det ingen galopp eftersom han blir lite väl sprattlig då (så här i början av galoppintroduktionen). Det gäller att hitta ett lagom tempo då, går det för långsamt så känner han sig låst och börjar skutta, går det för fort faller han in i galopp och börjar skutta. Tungan rätt i mun, och det var någonstans där jag började önska att jag kunde stanna och kliva av. (Stanna, är du tokig mamma, vi som har så kul). Jag hittade i alla fall ett bra läge i traven direkt och höll oss där men åh vad han kokade inuti. Väldigt glädjande att han känner sig så stark och att han vill galoppera. I dag kanske det blir läge, jag går mycket på känslan där. Är han för glad så väntar vi. Jag var helt färdig när jag klev av, benen skakade och knasPetter travade bredvid mig en stund innan han insåg att det var avskrittning som gällde.