Att åka på dans när man bor i Jämtland är nästan ett måste, och kan man inte dansa (foxtrot) kommer man lite utanför, ja det var i alla fall skolans åsikt, och därför var det obligatoriskt att lära sig dansa på skoltid. Dans var det typ varje helg, byarna turades om, för jag kan inte minnas att det var dans på två olika ställen samtidigt, så hjorder av tonåringar och yngre vuxna åkte mellan dessa danser varje helg, för det var väl samma personer på varje dans tror jag. Eftersom man var 14-15 år och inte hade bil var det ju bra om man fick lift när det var dans längre bort än att ens föräldrar kunde skjutsa. Och så var det ju det här med hemfärden också..... Men det brukar lösa sig. Det var inte dans på vintrarna så ofta, och var man tvungen kunde man ju sova i en buske (vilket jag gjort, fast busken var en björk).

Dansen hålls i en stor lokal gärna nära skogen, med en festplats utanför lokalen och med en ganska stor parkering. Parkeringen är superviktig för det är där spriten finns. Ibland kom man inte ens in på festplatsen, eftersom man typ fastnade på parkeringen, gick mellan olika bilar, oftast var det roligare på parkeringen än på dansen. Ja, ja, ville man dansa så gjorde man det. Det var alltid levande band (dansband) och ja, dom spelade dansbandsmusik. Skulle man på toa var det bajamajor som gällde (med vissa undantag). Mellan parkeringen och dansen fanns massor av olika bänkar, stenar och dyligt där folk kunde sitta.

En kväll, vi hade varit på Torpet och inte dansat, vi hade gått runt på parkeringen och suttit på någon bänk här och där, och brorsan kunde inte riktigt gå, så som den storasyster man är började jag leta efter skjuts, men det är ju sånt man gör i förväg, så nu var alla bilar fulla, och vi skulle ju bara fem kilometer (då är det brukligt att promenera). Men brorsan kunde inte gå, så efter lite övertalning och löfte om betalning fixade jag skjuts i form av en flakmoppe. Vi baxade upp brorsan på flaket och dundrade iväg hem.

Det lyste i köksfönstret. Ops, mamma var visst vaken fortfarande. Brorsan har vaknat till lite efter den guppiga åkturen och fått massor av frisk luft blåst i ansiktet, så nu kunde han nästan stå upp.

- Nu springer du uppför trappan och går och lägger dig. Jag tar hand om morsan, sa jag.

Sen öppnade jag dörren åt honom, tackade moppeföraren så mycket och gick in efter honom. Mamma stod i hallen, brorsan spurtade uppför trappen onaturligt framåtlutad (sådär som fulla personer springer, man bara vet att dom ska ramla), i  hallen på övervåningen dröp han i golvet, gled framåt och slog omkull en blomampel. Mamma och jag sprang efter och såg han ligga på golvet med en blomma över sig, och massor av jord.

- Var  han full? frågade mamma.

- Lite... sa jag.

Men kul hade vi.......nog.