Direktlänk till inlägg 3 augusti 2016
I dagarna cirkulerar nyheten om en kvinna i sjuttioårs ålder med cancer, som nekades operation för att det var för mycket att göra. Efter att anhöriga kontaktat flertalet dagstidningar har hon fått löfte om en ny tid. Detta är tyvärr inget konstigt längre, men det blir ju inte mindre oacceptabelt för det. Min pappa dog 2015, någon vecka innan sin sjuttioårsdag. Han hade svårt att kissa och sökte hjälp på vårdcentralen, som ordinerade medicin för urinvägsinfektion, men det blev han ju inte bättre av. Han återkomm till vårdcentralen och fick en annan medicin mot urinvägsinfektion, och så tog dom ett PSA-prov för att kolla prostatan, men det visade bra och då gick dom inte vidare med det, trots fortsatta besvär. Dom tog sig inte tiden att känna på prostatan, vilket dom borde ha gjort då det inte är någon hemlighet att PSA-proven inte alltid visar rätt, eller kan vara svår att tolka. Besvären fortsatte och blev värre, obehag och smärta. Han sökte upprepade gånger hjälp men fick inte ens komma till sjukhuset för vårdcentralen hade inte tagit dom och dom proverna, vilket skulle göras på vårdcentralen. Vilket jävla skitsnack!!!!! Och sen kunde han inte kissa alls, fick påse, men ingen hjälp. Till slut åkte han in akut och då uppdagades cancer, en elak jävel. Sen tog det någon månad till innan strålningen började. Väntetider ni vet. Ja, han överlevde en strålbehandling sen kom blodpropparna, sen stängde organ efter organ av, och min levnadsglada pappa som aldrig varit samhället till besvär och som aldrig gnällt, var död.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|