.. ledsen, uppgiven, förtvivlad men med en gnutta hopp. Träningen gick inte så bra, eller så gjorde den det. Man åker ju iväg för att träna på att rida, men våra träningar har slutat med att jag känner mig förvirrad bara. Ska förklara. När jag rider hemma längs vägen tränar vi bra. När vi åker bort tänker jag att vi ska fortsätta träna på det vi gör hemma, få en tränares ögon på oss, så att vi kan bli bättre och komma vidare. Så har det inte varit, för när vi åker iväg för att träna så blir Petter "oridbar". Han stannar, håller huvudet vid marken och vill inte, han flemar och står still. Går han så så går han snett och slingrar sig, sladdar och hänger med huvudet även om han väldigt korta stunder är sig själv. Fattar ju att han vill ha något sagt, men vad. Vi har klurat på det vid varje ridpass, min instruktör har ridit honom med samma resultat och jag känner inte igen min häst. Idag satt några på läktaren också, och hjälpte till att fundera (tack!). När jag hoppade av Petter kände jag mig helt värdelös och övervägde att aldrig mer åka på träning igen. Men, med hjälp från läktaren, tog vi av sadeln och min instruktör hoppade upp (själv är jag för feg då Petter har ett helt gäng med rävar bakom dom där snygga öronen) och då blev han lite mer sig själv. Så då borde det vara sadeln som inte är bra. Ingen mening att lämna in den på omstoppning då, när den ska bytas ut. Lite drygt att leta sadel igen, men samtidigt oerhört skönt om det är det som varit problemet, jag hoppas det. Det var väl det bästa "felet" det kunde vara, men alla med häst vet ju vilket stök det är att hitta en passande sadel. Hur svårt kan det vara liksom? Bjuder från några bilder från igår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkommen Zafir, som flyttade hit i söndags. Han levererades till Nordansjö i fredags och helgen har vi tillägnat i Nordansjö på ridläger. Perfekt tillfälle att börja lära känna varandra. Till vardags är det "Faffur" som gäller.    Faffur är en 1...

Artur har känts lite avslagen på sista tiden, har väl lite tänkt att det berott på värmen och sommaren och på att vi snäppat upp träningen lite. Det har känts lite otydligt. Hade ut equiterapeuten för att säkerställa att det inte var någon stel muske...

Petter fick vandra över regnbågsbron för ett tag sedan. Vi har ju gått vid varandras sida i 16 år, min absoluta drömhäst, krigarhästen och min once in a lifetimehäst. Så tacksam för den tiden.          Foton av Yvonne Odsberg som också var ...

Igår var Yvonne här vilket alltid är väldigt trevligt. Igår var också en stor dag då det var första gången på nästan ett år som jag satt upp på Petter. Vilken lycka att få sitta där igen, man saknar lite ord men massor av kärlek och välbehag. Resten ...

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en...