Skolor stod det på schemat. Eftersom vi inte har tränat ordentligt på länge så tog vi det lugnt. Öppna/sluta i skritt på lång tygel och även diagonal slutor som i dagsläget är väldigt raka. Sen när vi nästan var på vårt vändställe blev Petter störd av ett mysko ljud, så där stod vi......i säker fem tio minuter och lyssnade. Jag är rätt säker på att det var någon som promenerade med antingen brodd eller stavar med brodd. Klick.klick.klick.klick Och människan gick inte på samma väg som oss, så hon syntes inte. Det jag borde ha gjort då: sitta kvar och vänta u (jag var kall, och frös) eller hoppa av och leda en bit (ont i axeln, måste ha pall för att komma upp). Så....jag vände. Haha, jag visste precis vad som skulle hända. När jag vänder så tar han det som en bekräftelse på att det visst var något läskigt, och när vi har vänt, har han det farliga i ryggen, vilket tenderar till ett aningen högre tempo. Mycket överskottsenergi fanns det också med all denna vila pga sadel/is/storm/värk hos matte/migrän och what not. Det var som att sitta på en tunna krut, krutet smällde aldrig av, men oj så han bjöd.

Bönan fick också träna skolor, och för första gången gjorde hon diagonalslutor. Hon fattade liksom direkt. Böjningen var ju inte perfekt eller så, men hon förstod vad jag menade och gjorde det bra.

Även igår hade vi en tjustig soluppgång, och en mycket vacker måne som lyste upp gården

Igår regnade det och var -7 grader, så jag ställde in ridningen.....igen. Den här vintern har verkligen inte bjudit på mycket ridning. Annars (innan isvintrarna kom) var vintern min favorit på året, jag tog av skorna på hästarna och kunde träna på. Nu, inte så mycket. Tur att man inte har något OS att träna inför. Regnet fryste direkt det landade, det gjorde att Petter fick en väldigt tjusig silverman.

Jag är intresserad av färger på hästar och tycker det är kul. Ni vet ju att jag har en förkärlek till gula hästar, men jag är även svag för musblacka, silverbruna och tigrerade hästar. Ibland tänker jag att jag ska betäcka bönan, och gör jag det blir det med en PRE som är perlino (dubbla gulanlag) och som garanterat ger gul avkomma, eller med en homozygot knabstrup, som garanterat ger prickig avkomma. Tänk en prickig PRE-korsning....

Bönan är ju alltid silver

Dagen började med en fantastisk soluppgång....

Sen tänkte jag att jag skulle vara lite smart och rida en halvtimme senare än jag brukar, för att slippa möta postbilen som jag alltid gör. Inte för att postbilen är några problem eller så, men vi måste ju avbryta eventuell övning vid mötet. När postbilen passerat klädde jag på mig ordentligt (-20) och tog jag in hästarna. När Petter stod på gången med sadeln på hördes ett jävla oljud utifrån, så högt att jag var tvungen att gå ut på gården för att se vad det var. En helikopter......den kommer rätt ofta för att kontrollera elledningarna och kör lågt, kanske 30 meter från marken. Ja, ja, nu var den ju på väg bort..... Ut med Petter och hoppa upp, skritta iväg på lång tygel. Helikoptern hördes och syntes väl, nu var den vid ett av bergen (på vänster sida om bilden), och fågelvägen kan det väl vara några hundra meter , så nära. Petter är lite brydd men skrittar på i rask takt fortfarande på lång tygel då jag inser att helikoptern är på väg mot oss....halvägs över lägdan och det betyder gissningsvis 50 meter bort...... åh.... hur ska detta sluta? Jag vet inte om det var på grund av trötthet i hjärnan eller att jag ändå kände mig trygg med Petter som jag behöll lugnet och satt kvar avslappnad i sadeln med långa tyglar, men det gjorde jag och Petter litade på mig....men ändå.... Lyckligtvis insåg helikopterföraren att det kanske inte var så lämpligt att köra lågt rakt över huvudet på häst/ryttare, så dom vände och tog en annan rutt och det tackar jag för. Miljöträning de lux liksom och här går man runt och tänker att hästarna inte blir miljötränade för att vi bor enskilt..... Vi följde våran plan för dagen....upptempo haha. Även om helikoptern åkte en annan väg så hördes den hela passet och Petter vill ju ha koll så han var vaken och uppmärksam och aningen "på" men vi skötte oss kalas och behöll focus och lugn, men ja, det gick lite fortare än vanligt, men å andra sidan, står det upptempo på schemat så gör det. Det var inget galet tempo, och det var på lösa tyglar så Duktig Petter! Bönan fick jobba på gången då hon är lite mer dramatisk av sig. När jag kom in sen berättade jag för min gubbe, men jo han hade sett oss och helikoptern och tänkt att jag förmodligen var helt dum i huvudet, men å andra sidan, hade jag åkt av hade jag inte slagit mig så hårt utan glidit på isen... Tur att jag slapp testa det.....

Sen blev det kväll......lika vackert som dagen började

Vad har de här fyra för gemensam nämnare? (förutom att de har varit/är mina bebisar) Det är inte samma ras, och inte samma kön.

Fundera en stund....

Under tiden kan du kolla igenom några av mina favoritbilder, alla är tagna på gården

Jag kollar på en tv-serie. Det är perfekt för mig, och med en tv-serie kan man stänga av närsomhelst och för mig är det avkoppling. Nu kollar jag på Bones, så har ni tänkt att se den och inte vill veta spoilers sluta läs nu. I alla fall, den handlar om genier som löser brott, jag gillar smarta serier, men den här..... Ärligt talat så vet jag inte riktigt varför jag fortfarande ser den, eller det vet jag, jag måste avsluta, kan inte lägga ifrån mig en bok som inte är färdigläst. Undantaget som bekräftar regeln var Grottbjörnens folk, den kunde jag fan inte läsa ut... Tillbaka till Bones då. Huvudpersonen är rätt osympatisk då hon alltid ska ha rätt (eftersom hon är ett geni) och typ inte får dåligt samvete när hon sårar andra. Den andra huvudpersonen är FBI-agent. Det är tio säsonger, och nu är jag på den tionde säsongen, och då har jag följt dom här genierna i många år, jag ser dom bli äldre och....så helt plötsligt ser det kvinnliga geniet ut såhär:

  utan att någon reagerar, inte ens hennes man. Medans jag sitter och blir irriterad...dom är ju gifta i serien, varför inte bara skriva in en graviditet liksom, ALLA ser ju....utom dom i serien då.

  Här börjar dom fundera på graviditetstest för mensen har uteblivit någon månad (jo hahahaha) Hon kissar på stickan, och han....åh tänk om vi ska ha barn....... Dumhuvud...... Men det är hon ju såklart (det visste vi redan) och mannen blir jätteglad och .....åh, vi måste berätta för...... Men nä, säger hon, vi håller det för oss själva ett tag till..... Eh?

  Här håller dom det fortfarande för sig själva, nä inget konstigt här inte, jag åt lite mycket kakor bara..... Ja, det var det roligaste på hela serien, jag skrattade gott i alla fall.

När jag sitter och kollar på serier, brukar jag ha sällskap. Oftast av

  min tjej Iris. Igår satt gubbens nr 1 på golvet och såg ut såhär

  Då vill hon något. Så hon fick sitta i knät en stund, något hon aldrig gör när gubben är hemma.....

Igår red jag igen för första gången på en vecka ungefär, jag hade kunnat göra det i förrgår också men då låg jag med migrän. Vi skrittade bara för att sätta igång lungt och fint. Petter var med på noterna, lugn och avslappnad trots mycket vila. Bönan fick gå en liten promenad, vi måste träna på att gå längre bort, utanför bekvämlighetszoonen, men hon har åsikter om det, så det blir inte så långt bort i början, hon måste känna sig bekväm med det.....

Alla har väl noterat att klimatet har ändrat sig och fortfarande gör, att det blåser mycket mer, att vintern består av snö, regn, isgata och att somrarna nog är lite varmare än tidigare. Vad det beror på vet vi nog också, det är vårt eget fel och det känns ju väldigt viktigt att stoppa det, inte göra det värre. Utsläpp, massproduktion av köttdjur, massproduktion av foder till dessa köttdjur (när man bara tänker på pengar så verkar man glömma att tänka på mänskligheten,)grödan är genmodifierat så att bin dör och alla vet väl vad som händer om alla bin dör (vi dör också) Flygresor och bilresor och all plast.....försurade sjöar, fiskar och annat liv som dör i haven och..... Ja, ni fattar. Vi måste börja ta mer personligt ansvar trots att det ansvaret borde ligga mycket högre upp, det borde vara förbjudet att göra vissa saker när det blir den här utvecklingen, men när inte regeringar i Världen tar det ansvaret...vad ska vi göra då....?

Det fortsätter att regna på vår snö. Det innebär att hela gården är täckt av blöt hal is. Det är verkligen med livet som insats man ger sig ut för att ge hästarna hö. Vi har sandat små gångar, men på dom har det regnat och eftersom det är minusgrader fryser det på direkt vilket gjorde hela det projektet meningslöst.

  Det läskigaste momentet var att ta sig upp till höloftet, då hela bron upp dit är täckt med en tunn hinna blankis, för att inte tala om när man ska ner igen med höpåsar i händerna. Måste införskaffa en spark. Jo, jag har brodd men man glider omkring ändå.... När jag skulle flytta bilen bara gled den, gården sluttar en del. Fundarar på att fästa linor i alla väggar här och där så att jag kan dra mig fram lite som fångarna på fortet. En lina fäst uppe på hölon så att jag kan hålla i mig när jag ska upp och ner där.

På kvällen gjorde jag Marockansk kycklinggryta, det var en väldigt speciell smak på den då den innehöll en del kryddor jag vanligtvis inte har i mat - kanel, kummin, anis, men god var den.

  Så det blir nog ingen ridning idag heller.... Tror jag ska ta på mig en hjälm nästa gång jag går ut...

I början av 90-talet jobbade jag extra i en videoaffär för att dryga ut studielånet när jag pluggade på Karolinska Institutet, det bästa extrajobbet. Jag har alltid älskat att se på film, är den bra ser jag den gärna flera gånger. Jag har sett många filmer och på den tiden kom jag ihåg titlar och skådespelare (nu för tiden tappar jag namn/titlar) och jag gillade att rekomendera filmer jag trodde skulle passa.

Den här dagen kom det in ett nyförälskat par som var runt 20 år, det syntes lång väg att dom var lite nya för varandra så när dom kommer fram till kassan med filmen Sodoms 120 dagar ramlade jag nästan baklänges.

- Vet ni vad den handlar om? frågade jag

Killen hade hört av en kompis att den var "bra", medan tjejen inte hade en aning. Jag berättade att den handlar om perversa människor som utnyttjar unga pojkar, att det flera gånger förkommer avföring på blanka tallrikar som ska ätas med bestick, och att det nog inte är en film dom vill se (i alla fall inte på den första dejten liksom). Tjejen backade och ville att dom skulle leta efter något annat, medan killen stod på sig. Jo, dom skulle visst se den filmen. Stackars tjej, och vilken eländig dejt det måste ha varit. Jag såg dom aldrig mer, och antar att deras kärlek tog slut den kvällen. Fast jag hoppas att dom skrattade lite generat och stängde av den, att dom är gifta idag och brukar minnas deras första dejt som gick så fel. Men vad ska man göra när man ger råd som inte följs..... Skyll er själv liksom, jag varnade er. Jag mår illa än i dag när jag tänker på den, för jag har sett den, från början till slut. Om jag inte minns fel så blev regissören mördad.

Igår fick hästarna besök av equiterapeuten igen, och dom blir bara finare och finare. Vilken hopplös vecka det har varit ridmässigt då. Måndag - Storm. Tisdag - hovis (då får dom vila) Onsdag - equiterapeut (då får dom vila) Idag - regn och blankis. Men imorgon kanske....