Nu är naturen full med små nyfödda allting, fåglar, björnar, rådjur, rävar.... Mammorna har ju som uppgift att skydda sina små, det vet man ju själv vilka instinkter man har. Här om dagen när jag mockade i hagen kom måsen farande i bästa attackstil, tur jag hade hjälmen på mig.

Igår när Petter och jag red ut sprang ett rådjur rakt ut framför oss och gjorde hisnande akrobatiska uppvisningar, gissningsvis för att det låg ett kid parkerat i gräset på lägdan.

Hittade kort på våra "bufflar" när dom var små bebisar.

Idag sitter jag och undrar vad som hände igår, för jag har både nackspärr och migrän......

Ibland fastnar jag i tankarna, grubblar över något som absolut inte spelar någon roll. Som det här med Frankenstein och hans monster. Jag har sett hur många filmer som helst om Frankenstein, många följer den klassiska historien, en del är ändrade lite på, men i princip samtliga så är monstret ihopsatt av olika döda människor. Men varför då? Det vore väl mer logiskt att bara ta en människa ur graven och "ge den liv", varför hålla på och byta ut armar och öron och inre organ. Den första människan man grävde upp lär ju ha haft egna armar, öron och allt det som finns inuti människor. Det måste ju vara mycket jobbigare att gräva upp sju människor än en. Är det någon som har något bra svar på det? Orkar inte riktigt läsa igenom boken för att få svar (om det finns något).

Igår blev det inget vettigt gjort då jag hade ett möte i stan..... ogillar möten starkt och när ungarna är utflygna tänker jag aldrig mer gå på möten. Så det så!

Ibland fastnar jag i tankarna, grubblar över något som absolut inte spelar någon roll. Som det här med Frankenstein och hans monster. Jag har sett hur många filmer som helst om Frankenstein, många följer den klassiska historien, en del är ändrade lite på, men i princip samtliga så är monstret ihopsatt av olika döda människor. Men varför då? Det vore väl mer logiskt att bara ta en människa ur graven och "ge den liv", varför hålla på och byta ut armar och öron och inre organ. Den första människan man grävde upp lär ju ha haft egna armar, öron och allt det som finns inuti människor. Det måste ju vara mycket jobbigare att gräva upp sju människor än en. Är det någon som har något bra svar på det? Orkar inte riktigt läsa igenom boken för att få svar (om det finns något).

Igår blev det inget vettigt gjort då jag hade ett möte i stan..... ogillar möten starkt och när ungarna är utflygna tänker jag aldrig mer gå på möten. Så det så!

Igår sa väderprognosen att det skulle regna från tiotiden och resten av dagen, och så skulle dotterns skolklass komma hit vid tio, så klockan sju tog jag in hästarna. Riktigt skönt faktiskt, då det fortfarande var svalt. Dom har fått sova ute några dygn nu så jag misstänkte att Petter skulle vara lite trött, det var han inte. Vi höll till på ridbanan, repeterade lite övningar från i lördags.... Åh sån trav han får till! Så det blev ett kort pass (fast jag rider ju aldrig långa pass) för allt jag bad om gjorde han finfint.

  Före och efter passet får man ju äta gräs, det tar oftast längre tid än själva passet haha. Sen bytte jag häst och gick tillbaka till ridbanan.

  Bönan får inte äta lika länge som Petter, men det har med hennes figur att göra... Hon var däremot lugnare i huvudet och bjöd riktigt bra i traven (vilket har varit vårt stora problem). Prövade också longering en kort stund. Känns bra det här!

Sen kom dotterns klass, vi gjorde en rundtur på gården, sen åkte vi till en rastplats i närheten för att grilla lite lunch.

Jag har en defekt väckarklocka, den väcker mig på fel tider..... gärna klockan tre på morgonen. Det är en mycket vacker väckarklocka som börjar med små pipljud för att sen gå över till rejäla jam. Från början befinner sig larmet en bit bort, för att bli högre och mer irriterande ju närmare det kommer. Till slut kan jag känna håret i ansiktet, för det är ju en levande väckarklocka. Jag har prövat att slänga kuddar och stumpor på den, vilket inte funkar så bra. Att låtsas vara död verkar vara det bästa för till slut tystnar den.

Hon är en katt/väckarklocka/hund. Går ut med hundarna, kissar i rabatten och går in med hundarna. På kvällarna när gubben ska gå sista kissrundan ropar han: Kom då tjejerna! Och då kommer även Arwen, för hon hör ju till tjejerna.

Igår var det träning igen, jättekul! Petter var helt lagom tempererad och skötte sig kalas, dessutom var han jätteduktig på övningarna, det känns att det händer grejor. Fick beröm för hur fin han är i kroppen också, det är alltid kul. Har ni tänkt på det? Att man tar nästan mer illa upp när någon säger något negativt om din häst, än om någon säger något negativ om dig? Jag är så i alla fall, mina hästar har typ inga fel haha, dom är perfekta! Jag är inte särskilt perfekt men jag försöker....

Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle. Blev tipsad om granskottssirap igår..... när jag hade släppt ut hästarna i hagen gick jag till närmsta gran.....sen kokade jag sirap. Det luktade inte så gott, och från början var skotten jättefint gröna men sen blev dom nästan bruna, så jag hade inte så stora förhoppningar. Men när jag smakade..... wow, för det var ännu godare än maskrossirapen.

  Här är dom ännu gröna.

      Gick runt på gården härom dagen, mysigt och grönt. Hägg, syrener, bärbuskar och gräs.

Igår fick vi till travuppgångar på lös tygel. Jag har som väntat in Petter lite i några dagar. Är han väldigt pigg känns det inte som läge att träna travuppgångar (när vi är väl tränade ska det ju funka vilken dag som såklart). Igår var det däremot läge och jag är så nöjd med hur bra han lyssnade och att vi kunde göra det för små hjälper, jag måste fortfarande ta lite i tygeln, men bara en liten förhållning och allt är väl balanserat.

    På vägen hem får man äta. Eftersom dom inte får gå på klassiskt bete på sommaren så vill jag erbjuda gräs vid vägkanten efter ridning/träning.

Såg någon notis om någon som skulle göra maskrossirap, smakade det för många år sedan och höftade till ett eget recept då jag inte hittade något. Plockade blommorna tidigt på morgonen och lät dom ligga kvar i bunken för att blomma ut igen när solen kom. Sen kokade jag sirap. Blomdoft i hela huset.... och det blev lika gott som jag mindes så receptet måste ha varit rätt likt det rätta. Gott till glass och pannkaka!

Igår kom jag inte in på bloggen, så så var det med det. Vi har ridit ut i två dagar nu, första dagen var Petter superpigg för då hade han stått i två dagar och så blåste det rätt bra, igår var han sig själv och bjöd på supertrav. Jag bara njöt.

Jag älskar att han kan samla traven på lång tygel och att han orkar stanna där. Bönan är fortsatt duktig även om jag ska komma ihåg att vi inte kan träna efter vägen när det finns gräs där. Väldigt svårt att focusera då nämligen.

Imorgon är det träning igen, ska bli superkul!