Idag ställde jag in ridningen, det är det inte så ofta jag gör, men när inte gubben är hemma och när jag inte kan rida ut så gör jag det. Tycker inte om att rida när ingen vet var jag är, eller när jag borde vara tillbaka. Berättar alltid för gubben var jag tänker rida och när jag borde vara tillbaka. Vill inte lägga det ansvaret på barnen. Gjorde det faktiskt förra gången han var borta, det slutade med att min son (17 år) kom och letade efter mig längs vägen för att han tyckte jag hade varit borta för länge. Det var ju väldigt gulligt av honom, men jag såg ju att han var lite stressad över ansvaret så det gör jag nog inte fler gånger.

Gubben är ute och "campar" med sin kompis, jag brukar kalla det "broakback mountain", eftersom han aldrig har med sig fisk hem....nu har han i och för sig inget spö med sig heller....haha.

Iris löper nu och springer runt och bjuder ut sig till samtliga av våra tikar, väldigt populärt. Hon till och med gör det framför Doris, som hon annars tycker är lite läskig och framförallt väldigt stor. Jag fick en låt i huvudet när hon gjorde så, och då blev det mycket roligare....."I´m sexy and I know it"

 

Nu när brorsan är hemma från Thailand så är han med på våra pizzakvällar.....hur många känner ni som äter två pizzor????

 

En del är jättebra på att hålla focus vad som än händer. Det funkar inte lika bra för mig, eller rättare sagt, om jag bara har en häst att focusera på så kan jag focusera även om det händer saker runt mig.

Men som igår, Jag tog in hästarna och ställde upp Petter på gången, började borsta, då lägger sig bönan ner i boxen. Det kan man ju tycka inte är något, men bönan ligger aldrig (bara på natten). Hade det varit Artur hade det inte varit något att oroa sig för. Så där tappade jag focuset på Petter så jag ställde in honom i boxen igen och gick till bönan, som reste sig direkt när jag kom, men något är fel när hon lägger sig. Hon var ren och torr och hade således inte legat i hagen. När hon ligger har hon ont i magen, och hösten är alltid koliktid. Hon dricker helt enkelt mindre när det blir svalare, så jag tillbringade dagen med promenader varje timme, annars fick hon stå på boxen. Petter och Artur fick gå ut igen.

Hon började bajsa redan efter någon timme vilket kändes oerhört skönt, vi brukar alltid få tillkalla veterinären, men igår löste det sig på egen  hand. Hoppas bara inte att det tar omtag idag. Efter att det hade släppt fick hon bara småportioner blött hö (enligt veterinärens ordination) och hon var pigg och glad under dagen och kvällen.

Här kommer filmen på Artur och Moa. Jag kan riktigt se hur fin han kommer att bli i framtiden med mer styrka och balans, fina fina Artur. Ja, han heter ju inte Artur i passet, men det var Artur som höll i svärdet..... Sen måste jag säga att jag gillar hur fint Moa rider honom, med lätt hand och mjuka hjälper. Nästa vecka ska vi filma en hoppfilm.

 

Nu har älgjägarna kommit tillbaka så nu är det paddocken som gäller fram till söndag. Det var länge sedan vi red i den nu och då finns det risk för överladdad Petter, men han skötte sig. Lät han trava på och red lätt, mycket energi fanns det. Idag har jag tänkt samla traven lite mer, får se hur det går. Vi prövade en grej igår som vi inte gjort på det sättet förut. Tanken bakom är grinden (i WE-sammanhang), fast vi gjorde utan grind. Stanna. Backa, ett steg i taget. Flytta rumpan några steg, fast ett steg i taget. Duktig! Fixade det galant. Annars har vi mest ryggat (som på en dressyrtävling) tre, fyra steg och direkt fram. Är lite sugen på att lägga ut bommar och göra ett L som vi kan backa igenom, men väntar med till våren. Vi  kan träna utan bommar så länge.

 

När  han "tappar huvudet" nu blir det inte värre än så här (beror till viss del på att jag inte håller kvar tygeln då) men han blir starkare med tiden.

 

Bönan fick komma ut och äta lite gräs, sen åkte jag för att filma Artur. Tog sådan tid att ladda filmen, så den får ni se imorgon och uppladdningen fungerar. Tog med honom hem sen, han får vara hemma över helgen och åka tillbaka på Måndag.

När jag var liten kunde jag sova precis var som  helst, på riktigt. Jag har sovit under bordet på Mosebacke på Söder samtidigt som Monica Törnell uppträdde. Jag har sovit i bakrutan på en körande bil under en semesterresa innan man fattade att det var livsfarligt. Jag har sovit i bilen några gånger (under semesterresan på Irland). På golvet, på bussar, på T-banan och på tåg såklart, i fåtöljer, soffor och framförallt i skolan och på möten.

Jag har sovit på stallgången på ATG-kliniken, det var kallt vill jag lova då det var vinter. Jag sov lite under skrivbordet där också, bredvid en hund medan jag väntande på min skjuts.

Nu är det lite trixigare att somna. Kan ligga länge innan John Blund dyker upp. Har lätt att vakna, samt en snarkande hund, och jo, jag snarkar också. Ibland väcker jag mig själv.... illa. Är klarvaken vid tre på morgonen. Sen kom klimakteriet för några år sedan och då vaknar jag av att jag är så jävla varm, slänger av mig täcket, sen vaknar jag av att jag fryser, tar på mig täcket, och så vidare... Kanske tio gånger per natt. Äter Femal balans som är ett naturläkemedel som jag tycker fungerar rätt bra, men i perioder är det bedrövligt. Tips någon?

 

....vad detta användes till? Hittade dom uppe på logen. Det är alltså en lång "stav" med två kortare stavar fästa i den stora staven med läderbitar. Tänker mig att man på något sätt håller i den långa delen och får dom små delarena är snurra eller slå, men varför och till vad?

  Den långa delen är hög som en människa ungefär.

Hittade dom här uppe, lite meckigt när man ska ner... man är ju ingen ungdom längre. Tänk när dom var tvungen att klättra upp här varje gång dom skulle hämta hö.

  Annars är det väldigt tjusigt däruppe, och ägarna innan oss hade planer på att bygga en saloon där. Virket finns på plats.....

Igår var bönan jätteduktig. Med mindre tidspress (två hästar hemma) fick hon äta gräs en bra stund innan träningen, det får hon i och för sig alltid, men nu kände jag mig inte så stressad. Sen checkade vi av skolorna längs vägen, och avslutade med "följa takten" där vi även lade in trav.

 

Petter var också duktig. Det är egentligen helt sjukt att jag kan rida på lång tygel och göra skolor med enhandfattning nu. Han lyssnar så fint. Gjorde även lite travuppgångar på enhandsfattning och det funkade också, men det är ett tag kvar tills vi kan göra skolorna på en hand i trav. Håller på och rensar bland tränsen, så är det någon som behöver bruna träns i full så säg till. Har även en brun nosgrimma (Döbert) till salu.

Ha en bra dag och må bäst!

 

...tar det lite tid innan poletten trillar ner. Som jag har grunnat och klurat, och fortfarande gör. Petter fortsätter att vara fin, nu håller han huvudet på plats och det var länge sedan det föll ner, nu måste vi lära oss att hitta någon slags kontakt i det. Det kommer, men jag vill inte stressa på. Med bönan tränade jag på "följa takten" igår, jag går långsamt, och snabbare, hon följer jättefint, är uppmärksam och sköter sig. Min kalaspingla.

Artur fick åka till Bräcke igår, Moa ska rida honom i en vecka, det ska spelas in en film, en försäljningsfilm. Jag ångrar mig flera gånger i timmen och tycker att det känns fruktansvärt.

 

Men i samband med avåkningen, sattes en boll i rullning och nu är det dags att öppna den där dörren. Om Artur var min enda häst skulle jag aldrig tänka tanken ens, men han är min tredje häst och det är bara att inse.....jag orkar fan inte längre... jag har två hästar till (som jag haft längre) som vill ha min tid och uppmärksamhet. Tre hästar med mycket energi.....ja, det går så länge det går....och nu stötte vi på ett gupp och tappade farten.... Det fick mig att till slut inse att jag måste trappa ner, jag kör slut på mig själv och bönan är den som alltid får stå tillbaka... vilket känns orättvist. Det är också en ekonomisk fråga.... såklart... Jag ångrar mig fortfarande hela tiden, men det börjar kännas som rätt beslut för mig, för Petter, för Bönan och också för Artur. Han är ung, pigg, glad och tycker det är kul att busa och hitta på saker. Jag vill ta det lugnt och göra saker i lugn och ro.

 

Igår tog vår långa runda extra lång tid, det blåste och det var mycket att titta på eftersom fårstängslen såg lite annorlunda ut....

Hade en fårskinnspad under sadeln och höll inte på att komma upp i sadeln eftersom den gled hela tiden när jag satte foten i stigbygeln och man vill ju inte nödra gjorden hur hårt som helst, så det blev till att parkera Petter i diket, då gick det bättre. Nästa gång får jag väl bära med mig pallen....

Han var lika fin som sist, han behövde den där vilan trots att han inte går något hårt, och inte ens långt.

 

När jag kom tillbaka till stallet öppnade jag stalldörren och gick in med Petter (lämnade dörren öppen) och ställde upp han på gången, men han var så orolig (?). Fattade ingenting tills Bönan boltar ut ur dörren..... lite rörigt där ett tag innan jag fick in Petter i boxen och klätt av honom (fick hoppa över stallgången). Eh, bönans boxdörr var låst men hon stod ute på gården. Ja, hon måste ju ha hoppat över, såvida hon inte låste boxdörren efter sig när hon gått ut. Hämtade in henne och kollade igenom efter skador, men hittade inga. Däremot blev jag lite skärrad och "glömde" att jag skulle jobba med Artur och henne också, de fick gå ut i hagen igen. Märkligt. Hon har aldrig hoppat över förut, och varför nu? Hon hade sällskap inne, Petter och jag hade bara varit borta 1,5 timme. Och dom hade precis ätit innan jag tog in dom. Vatten fanns det inne. Hoppat inte att det är någon ny grej bara.

Petter har ju vilat nästan en vecka, och härom dagen var hovis här. Petter stod som ett ljus. Bönan tramsade lite, varpå Petter knölade ihop mulen (aldrig sett det förut), strök öronen bakåt, öppnade munnen och visade tänderna, han var väldigt upprörd.....det tar längre tid att bli skodd om man inte står still och han vill inte stå inne i onödan. Han kanske har blivit farbror. Han gjorde likadant mot Artur som har lite dåligt tålamod och inte står still långa stunder i taget.

Så igår skulle jag rida Petter. Red hemifrån den korta vägen (då går vi inte förbi några grannar och behöver således inte bli ledd), skrittade iväg. Löven for från träden och prasslade men Petter tog det lugnt även om jag kände att energin fanns där.... När vi vände tyckte Petter att vi skulle trava så det gjorde vi, typ hela vägen hem. Och han bar sig själv hela vägen i en jättefin form i en pigg trav med bra takt. Jag var så nöjd, som vi har jobbat med det. Hurra!

 

Sen fick Artur gå en promenad, jag kommer få superkondis på det här. Bönan fick jobba lite på gången, vi gjorde öppnahjälpen och slutahjälpen samt gungade lite. Det gjorde hon bra.