Om det finns mer än en toalett så blir det indelningar. Offentliga toaletter blir dam eller herr, och hemma? En del går väl på den som är närmast, och så gjorde vi också förut. Men är man en hel familj så kommer också gnället..... man kan väl inte lämna toan utan papper...... tvålen är ju slut...... vem har inte sköljt ur handfatet.....varför ligger det ett hästmagazin här......och så vidare.

Det är lite jobbigt att lyssna på och nu har vi förmånen att ha flera toaletter så nu har vi delat upp dom (flera år sedan nu). Toan nere är autist-toan (dit går dom som är noggranna, vill vara säker på att det finns toapapper, är rent från tidningar och annat onödigt), toan uppe är ADHD-toan, dit går man om man inte är så noga. På ADHD-toan vill man inte gärna släppa in gäster, och det finns en regel också. De som går på autist-toan får inte gnälla på ADHD-toan, de får gå in dit om de vill men det ska inte gnällas. Vi så som går på ADHD-toan får däremot inte gå in på autist-toan eftersom vi tydligen lämnar spår efter oss....? Jag kan inte förstå det, men dom märker om man varit där, och hur vet jag inte. "Mamma! Har du varit på våran toalett?" Nääää (då får man ljuga lite), samtidigt som man undrar hur dom vet, lämnar man slemmiga snigelspår eller nått?

Igår hade jag tänkt ta Artur på en promenad, precis när jag ska gå ut till stallet kommer den där stoooora traktorn (?) som kantklipper runt hela ön, så jag visste ju att den snart skulle komma tillbaka och åka åt andra hållet.... nästan som att den stod och väntade....snart kommer hon.... Nu så är hon på gång, nu kör vi.... haha. Ja, jag tappade inspirationen direkt och gick och lade mig och surade. Moget!

Bönan är ju en superkänslig tjej, det vet jag, är noga med att inte pressa henne för hårt, tar det väldigt lugnt och fint. Jag är en empatisk person som har lätt att sätta mig in i andras situation, jag är förstående. Men just nu känns det inte så kul. Jag känner mig lite ouppskattad....haha.

Med Artur  har jag ju en liten förtroendekris, vilket känns jättejobbigt. Han har skött sig fint sedan avåkningen, och han har alltid varit väldigt pigg, men nu läser jag in andra saker (förmodligen helt felaktigt), det har satt sig i huvudet. Jag har en plan, jag tänker följa den, men det kommer att ta tid att komma tillbaka till förtroendet och det är ju i mig det sitter.

Petter vilar den här veckan och är väldigt missnöjd med att jag lägger tid på de andra.... börjar nog rida honom i helgen....sötPetter.... van att vara nr 1.

Bönan går typ inte att borsta (får väl dammsuga henne eller nått) och känns väldigt irriterad, och jag tar åt mig fast jag vet att jag inte borde. Hon är ju inte dum, men hon har det jobbigt den här årstiden, och det tycker jag är jobbigt. Jag är också känslig.... Gud så patetiskt..... haha

Men eftersom det är jag som är människa i familjen så blir det till att bita ihop....vänta ut... Efter att jag hade surat en stund ville lusten inte infinna sig, jag känner mig lite ouppskattad nu... såg på några feel-god-filmer, grät en skvätt istället... Vill ändå säga att jag uppskattar att mina hästar visar vad dom tycker, och att dom litar på att jag inte bestraffar dom för det.

Är det någon som har något tips på hur jag kan underlätta för henne, så hojta till! Ren munkpeppar och blandningar med munkpeppar som stroppy mare fungerar inte.

..göra när hästen är dum. Det är inte alls svårt. Gå till närmaste spegel och titta i den, för det är förmodligen du/jag som är dum. Hästen är det inte.Är din häst dum när den sparkar mot skänkeln? Är din häst dum när den försöker bita dig? Är din häst dum när den inte vill gå in i transporten?Nej! Det är du som inte förstår vad hästen säger, om du nu envisas med att den ska göra det där du vill att den ska göra trots att den på olika sätt säger ifrån. Exempel: Igår när jag borstade bönan så nafsar hon i luften och ser sur ut. Blir jag arg på henne då? Eller tänker jag, "vad jobbigt det måste vara för henne nu med pälssättningen när hon är så känslig" och borstar lite slarvigt istället och går ut och äter gräs?Exempel: Din häst sparkar mot skänkeln och vill inte göra det du ber om, tvingar du den då och blir arg, eller förstår du att den av någon anledning inte kan göra det du ber om, för att den inte förstår vad du vill, eller för att den har ont....En häst är aldrig dum, den reagerar på ett sätt som fungerar för just den hästen, i just den situationen. Eller så stänger den av. Men vill man ha en häst som stängt av?Sen är man ju inte mer än människa, och det är klart att man gör misstag, men man måste ha det i bakhuvudet....det är inte hästen som är dum.

Min gubbe har ett enmansband som heter så, han finns på Facebook, gå gärna in och kolla. Han lägger upp låtar där, lyssna om ni gillar Death metal, det gör inte jag, men man måste ju vara imponerad av att han spelar alla instrument själv, gör musik/text själv och även sång.

  Fast sång vet jag inte direkt.... Fast själv är jag ju helt tondöv, det vet alla som har hört mig (försöka) sjunga. Han har en fin sångröst, men den lämpar sig inte till Death Metal, så han growlar istället. Han har ju musik i hörlurarna när han lägger på "sången", medans jag som sitter i köket bara hör...... Men Gud, Bebis är sjuk! Det tror jag varje gång, hon gläfsar och flämtar och jag springer dit för att rädda henne....Lite roligt att han låter som Bebis (liten, blond och söt) och inte som varulvshunden Doris.  

Petter vilar den här veckan, jag är ganska generös med viloperioder, så ungefär var åttonde vecka får han och de andra vila en vecka. Försöker se till att det inte blir samma vecka för alla.

Jag har kollat på ganska många dokumentärer på sista tiden, först om Irländska och Brittiska slott, så igår snövlade jag mig egenom Braveheart, för William Wallace nämdes i en av dom dokumentärerna, och så är det ju hästar med. Försöker alltid se om jag jag hitta någon Welsh Cob, men det är mest Frieser och P.R.E-typer, inte för att sådana var vanliga på den tiden i England, men dom är ju väldigt bildsköna....

God middag åt vi igår också på en vanlig måndag. Röd Thaicurry med blomkål och sötpotatispaj med pecannötter till efterrätt, vi äter typ aldrig efterrätt men någon gång så....

    Min gubbe tyckte det skulle bli roligare om jag visade bilder på de tomma tallrikarna.... matbilder ser man ju överallt, men tomma tallrikar..... Min son sa att det var den godaste paj han hade ätit... Jag har gjort sötpotatispaj varje år sedan dom var små, men i år var det första gången han smakade den. Tänk på det... allt man missar för man inte vågar pröva...

...som sjuåring på Tyresö Ridskola utanför Stockholm. Hästarna stod i spiltor och dom hade ett stort ridhus. När jag var tillräckligt gammal för att åka buss själv (elva år typ) blev det Vendelsö Ridskola, minns inte varför jag bytte men förmodligen så var det lättare att ta sig dit med buss från där jag bodde. Sen flyttade vi upp till Jämtland -78 och det blev det Bräcke Ridklubb. Snacka om skillnad. Både Tyresö och Vendelsö hade ridhus och flera ridlärare, Bräcke ingetdera och det var väl därför det hette Ridklubb. Det fanns en rätt liten paddock som också användes som hage, pyttelitet stall med plats för fyra hästar (om jag inte minns fel). En liten klubbstuga med kamin där man kunde fika vintertid, hästarna hyrdes ut kvartvis. Fast jag minns mer glädje där än på de stora ridskolorna i Stockholm där man enbart red i ridhuset och knappt visste något annat. I Bräcke lärde man sig mer, fast av varandra, vi red ut och hade lektioner med varandra, efter ett tag anställdes en ridlärare några timmar.

Som artonåring flyttade jag tillbaka till Stockholm och hamnade återigen på de stora ridskolorna, mest Mälarhöjdens Ridskola i Sätra, men prövade även några inne i stan. Det var fortfarande spiltor och väldigt sällan uteridning. Man red något/några år och sen tröttnade man. Gjorde uppehåll något/några år för att sedan börja igen. Och så höll det på. Varför tröttnade man när hästar är det bästa som finns då? Ja, det är ju inte ridningen i sig jag gillar, utan att utvecklas tillsammans med en häst, och det kan du aldrig (?) göra om du rider olika hästar en gång i veckan med ett styrt träningspass. Ingen tid att utforsta, testa, känna. Ja, då tröttnar i alla fall jag.

Sen flyttade jag tillbaka till Bräcke -02, och hittade tillbaka till Bräcke Ridklubb som nu hade flyttat och hade ridhus och ridlärare, så jag började igen. Men som vanligt så tröttnade jag.... men den här gången hade jag möjlighet att köpa egen häst (i Stockholm fanns den inte).... och på den vägen är det....

Bräcke Ridklubb är en liten ridskola, men med ett öppet sinne. Förutom ordinarie lektionsridning finns även träningar i Working equitation, Akademisk ridkonst, Frihetsdressyr, dressyr och hoppning. Det gillar jag!

Träffade en kompis på ICA härom dagen, vi gjorde oss lite lustiga över hur kinkiga vi (med nerviga hästar) kan bli när grannar om medtrafikanter inte tänker som vi gör. Ibland har man lust att skicka ut ett brev till alla som bor i närheten (men det gör man naturligtvis inte) som skulle se ut ungefär såhär:

Hej!

Mellan tio och ett varje dag brukar jag rida ut, jag skulle då uppskatta om ni ville vara vänliga att hålla er inomhus, hissa ner ev flaggor, plocka bort fågelskrämmor, byggställningar, kulörta leksaker och annat otyg. Tänk också på att inte parkera er bil på något annat ställe än det vanliga eftersom det förvirrar min häst. Det vore också bra om ni ville ta in era hundar, katter, kor och övrig boskap. Om ni av någon anledning måste vistas utomhus uppskattar jag att ni inte smyger omkring i pereferin med orange eller vit keps (de syns mer än ni tror), barnen får absolut inte cykla eller skratta högljudt och användning av motorsåg, röjsåg, traktor och annat som låter väldigt mycket är inte tillåtet.

Naturligtvis är detta skrivet med en kinkig typ av humor, och absolut inget jag skulle göra i det riktiga livet, det är bra miljöträning för både häst och människa och våra grannar är väldigt trevliga, men ibland.... är man helt enkelt lite kinkig....

...sådär magisk som han har varit rätt ofta sista tiden. Han hade lika gärna kunnat vara pigg och lite tokig då han har stått i tre dagar och så har ju kylan kommit och då brukar man ju bli lite piggare. Jag blir så glad när jag tänker på vår utveckling, för några år sedan hängde han sig framåt och drog på bara, han är väldigt stark. Och när han viker in näsan så har man inte mycket att komma med när han är på det humöret. Så det vi har gjort de senaste åren är ju att hitta hans egna balans, vilket vi inte alls är färdiga med. Och det får ta tid, jag har ingen brådska någonstans, och eftersom jag är ny på det här så är jag också lite osäker på hur jag ska gå vidare och det gör ju också att det tar längre tid.

Vi har också tränat på lyhördhet och pyttesmå hjälper. Igår då, ja, först så ledde jag honom förbi grannarna då går det bra att gå förbi, och så får man ju äta lite gräs också... Sen hoppade jag upp (hoppa är ju en överdrift) och så skrittade vi iväg på lång tygel. Sen gjorde han öppnor, slutor och diagonalslutor på lång tygel med bara säteshjälpen...om någon hade sagt det till mig för två år sedan så hade jag hånskrattat åt dom. Så nästa platå att träna på är traven, och det är också i den han brukar/brukade vika in näsan, det var nu ett tag sedan han gjorde det och när det händer nu så är det för att han är trött och inte orkar, då saktar jag av. Traven nu är (i alla fall ute) på lång tygel utan krav och han håller huvudet högt och känns glad. Jag är lite osäker på hur jag ska gå vidare. Ska jag ta lite i tyglarna eller ska jag fortsätta låta honom hitta balans själv? Jag testar lite av båda just nu, men vet inte viket som är bäst. Petter tycker det är trevligast på lång tygel...

Såhär såg det ut sist jag tvingade min icke hästintresserade dotter att fota

Jag rider lätt för att han ska tänka framåt i paddocken (vi har ju som bekant haft lite problem med att han blir stillastående) och den här formen är jag väldigt nöjd med, men den är inte stabil ännu....

visar en bild när han har huvudet invikt

Då sladdar han med baken och bara älgar på, det här kortet är nog två-tre år gammalt.

Pigg-Artur fick sig en långpromenad utan ryttare, han är väldigt otålig av sig, han bara vill och vill och vill. Vill gå, vill äta, vill titta, vill springa, vill.....