...en fripassagerare. En som inte är med och betalar bensin. När jag åker iväg med bilen tror jag att jag är själv, men lagom tills jag kör ut på E14 är det tydligen dags för gymnastikpasset, för då springs det hit och det springs dit. Fram och tillbaka, det är en väldigt social typ och favoritstället är precis ovanför mitt huvud. Sist jag var i stan tyckte den att det var en bra idé att träna bungyjump framför mitt ansikte. Funderar på vräkning, men det ska väl ske skriftligt?

Har ju inte ridit på hela veckan då jag varit trött och ofocuserad, men igår tog jag med mig Artur ut. Jag leder honom bort, och rider hem. Trots att han är så ung, har han inga problem med att gå bortåt, men jag leder honom i början för att han inte ska vara så himla pigg, och så är det ju nyttigt för mig att gå. Igår hade jag satt på kapsonen (och bett), den passade på honom. Petter har yttersta hålet och Artur det innersta. Han lyssnade hur bra som helst, så tyglarna som satt i bettet fick vara lösa. Vi jobbar mest med att han ska hitta balansen i trav, och det gör han riktigt bra efter en stund. Tänker att jag ska fortsätta rida med kapsonen och med bettet i munnen, Artur tycker det är jobbigt med bett och grejjar mycket med munnen, men om det bara ligger där utan att jag använder det så är det inga problem och då vänjer han sig samtidigt med att det är där. Vi får se. Artur får bestämma i slutändan.

Petter var lite tveksam inför bollarna, inte för att han är rädd för bollar men för att DOM VAR JU INTE DÄR FÖRUT, men med lite uppmuntran så fixade han det galant.