..i ett igår. Arturs tur att åka till tandläkaren (blir dyrt det här). Lite otur med tre hästar som har små problem som måste åtgärdas var sjätte månad.. ja ja. Sist vi var iväg så hade lite foderinpackningar som uppkommit på grund av tandbytet, vilket inte är helt ovanligt, men det måste ju följas upp så att det inte blir något tokigt. Nu hade han bara två små gropar med hö i, men dom var lätt att spola och det lossnade fint. Om ett halvår har tänderna vuxit upp ordentligt och sen borde det inte vara något då han är väldigt fin i munnen och borde inte ha någon anledning att klaga på bettet (vilket han gör). Får testa några fler varianter, men en del är ju så under en inkörningsperiod, medans en del alltid ogillar bettet. Vi får se vilken av dom han hör till. Han uppförde sig fint i alla fall även om han tyckte att hundgården var lite läskig, speciellt när de två jämthundarna slängde sig mot galleret. Det är lite roligt det där, för när han blir överraskad (fågel i diket) är han som en oljad blixt, men när han ser något konstigt blir han väldigt långsam och söker stöd hos mig...så är jag cool så blir han modig och vågar. Så är det väl i och för sig med de flesta hästar men det känns bra att  han litar på mig.

Sen åkte vi hem. Jag hann att duscha och mocka innan det var dags att hämta dottern på tågstationen, sen åkte vi iväg på släktträff. Jag har ju berättat att farmors pappas bröder åkte till Kanada, och nu var det en ättling till en av dom som var i Sverige.....vi var ju tvugna att ses! Jätteroligt var det! En cool grej var att en av hennes farbröder åkte till Sverige på 50-talet för att hälsa på släkten (bland annat min pappa som var barn då) och då träffade han en ung flicka som skulle lära sig Engelska i skolan, gav henne adressen till den här flickan i Kanada och menade att om de brevväxlade så skulle hon lära sig Engelska....och dom har alltså hållt kontakten.

Som vanligt när min dotter har tid över blir det såna här bilder....