Kommer man till Stockholm från någon annan del av landet måste man stå i bostadskö, och en gång varje år (i alla fall när jag bodde där) var man tvungen att ringa till bostadsförmedlingen för att förnya sin köplats. Glömde man det tappade man sin plats i kön. Jag skojar inte när jag säger att jag tillbringade hela dagar i telefonkö. 6 timmar, inget konstigt. Man ringde upp på morgonen och blev placerad i kö, sen gick man runt med luren i örat. Man åt frukost, städade lite, kollade på teve, vattnade blommor, åt lunch, bäddade sängen, skrev listor, dubbelkollade arbetschemat... när det plötsligt svarade någon blev man så chockad...och så kom man inte ihåg vem man hade ringt till. "Vart har jag kommit?" Stod i den där kön i lite över tio år innan jag fick mitt första hands kontrakt på Åsögatan, och då accepterade jag nybyggen (dyrare hyra).

Så jag flyttade ganska ofta. Inneboende på soffan på Östermalm, hyrde ett rum i Gubbängen, hyrde ett rum i Älta, bodde i andra hand i Rågsved, hyrde ett rum i Fittja, bodde på Maria bostadshotell, hyrde en landstingslägenhet i Skärholmen, hyrde ett rum med egen ingång på Lilla Essingen, bodde på rivningskontrakt i Hornstull. När jag väl fick mitt första hands kontrakt så bodde jag bara där några år (en etta) innan jag var gift och väntade barn. Sen blev det radhus i Huddinge innan jag kom hem till Jämtland igen. Då med man och två barn.