...gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det kan ju vara "spännande" att åka iväg med unga oruttinerade hästar. Eller inte. Ja, vi packade in Artur i transporten. "Ha så kul" sa gubben. Nej, kul är det inte ännu, men det kommer väl med tiden. Nervöst och oroligt är det. Man vet inte riktigt hur han ska reagera eftersom vi som team är så nya, vi känner inte varandra i ridningen/träningen ännu och allt är nytt för Artur.

Vi byggde banan och började med att gå den till fots, sen blev Artur rädd för en av hästarna, triggade igång ordentligt, kände bara för att gråta och gå därifrån, men vad skulle vi lära oss av det, så jag fortsatte att gå med honom. Han har ju inte lika mycket krut under hovarna som Petter, är mindre och mer lätthanterlig, så jag var inte svårövertalad när instruktören peppade mig och erbjöd sig att leda honom (tack). När jag kom upp i sadeln tyckte han att det var en bra idé att sparka lite bakut för att släppa på spänningarna, men inga våldsamheter. Man måste träna på att åka och träna också, för banan hoppade vi över där och då. Efter en stund skrittade vi utan ledare och focus låg på att få honom avslappnad genom att svänga mycket så att han focuserade på mig och inte på den där hästen. Vi travade rätt mycket också för att han skulle bli lite trött. Kan bli mycket energi i en spänd ungponny. I slutet av passet travade vi slalom-stationen och tog oss över bron helt utan assistans. Kanske borde börja med knyppling.....