Jag får bakläxa på att läsa av Artur, han var långt mycket piggare än vad jag utläste...sprängfylld skulle man kunna säga...gick många kilometer innan jag satte mig upp (blir som sagt väldigt yr av longering), tog trav ganska omgående och det kändes stabilt och pålitligt, men sen tog han galopp och började bocka. Bakutsparkar fixar jag, hopp åt sidan brukar inte heller vara något problem, men bockserier....där går jag bet. Han hoppade runt stillastående med en liten vändning i varje bock som till slut var 90 grader. När jag såg (man hinner tänka mer än man tror på den korta stunden) att han var på väg mot diket (nivåskillnad) valde jag att slänga mig av då jag var orolig att han skulle tappa balansen och kanske tippa med mig underst. Landade inget vidare på axeln och ansiktet, slog i benet och sen måste jag ha rullat också för jag har även ont i revbenen bak på höger sida. Det är otäckt att dundra ner i backen och se hovarna i ansiktshöjd. Eftersom han hade vänt under bockningarna så sprang hon bortåt på vägen en bit, han vände mot mig och böjade springa hemåt. Såg på honom  att han inte tänkte stanna så jag klev undan och lät honom sticka. Ringde gubben och bad honom möta upp, började stappla hemåt...då kommer Artur tillbaka och väntar på mig...lite skuldmedveten kanske....inga problem att ta honom... Men nu är det krig i magen och i huvudet... Jag är för gammal för att hålla på och åka av....var det en engångsgrej.....eller kommer det hända igen? Han har skött sig så himla fint innan och med unghästar är det ju så, ena dagen orkar man knappt gå, nästa dag skulle de kunna springa flera mil. Hm... Var väldigt upprörd och la ut han på annons. Vi får se.... Måste få honom riktigt trött, bli bättre på att läsa av honom, önskar att jag kunde snabbspola unghästtiden för jag gillar ju pigga glada hästar, men jag gillar inte diken...är glad att jag inte landade på någon sten.