...för länge sedan. Jag var 16-17 år och bodde väldigt avsides i en liten by. Min kompis var hos mig över helgen och vi hade så trååååkigt och vi ville åka till den större byn tre mil bort men fick ingen skjuts. Det var vinter och vi bestämde oss för att åka spark dom tre milen. Sagt och gjort. Vi sparkade på. Minns att himlen var stjärnklar och att vi var in i flera gårdar längs vägen, där vi drack vatten eller bjöds på fika.

Sen skulle vi hem då, mötte en epatraktor längs vägen med några killar i. Dom erbjöd sig att skjutsa oss hem, så vi lastade upp sparkarna på flaket och trängde in oss. Som jag minns så fanns det inget baksäte så vi stod på huk bakom framsätet, och om jag minns rätt så gick den fortare än 30 km/h också. Vi åkte nedför en stor backe över en å och där delade sig vägen i slutet av backen. Höger eller vänster, frågade föraren. Höger, sa vi, men istället åkte vi rakt fram, in i en stor tall. Och där tog det tvärstopp såklart. Dom fick hjälp därifrån och vi fick ta våra sparkar igen då epatraktorn inte gick att köra längre. Åh, så trötta vi var, och blåslagna och chockade....minns att vi lade oss mitt på vägen vid ett tillfälle och bara låg och tittade på på stjärnorna... Det var nog morgon när vi kom  hem, då var det väldigt skönt att krypa ner i en mjuk säng...

...är det när det är så kallt som det är/varit nu några dagar. Med runt - 31 grader måste man ju mata oftare, om man inte redan har fri tillgång, vilket jag inte har. Nu har jag matat dom en gång i timmen, och all mat har blivit uppätet. Bära dunkar med varmvatten till thermobaren är inte så roligt, det är tur det inte är så ofta det behöver göras men är det så kallt så håller inte värmen riktigt i den. Jag klarar av att vara ute i ungefär 15 minuter sen är fingrarna obrukbara.

  Nu har Petter fått på sig den tappade skon så nu hoppas jag på lite mildare väder så att vi kan ge oss ut lite...

Läste på en blogg här om dagen, att man inte skulle klappa en rädd häst eftersom man då (enligt bloggaren) berömde att den var rädd.

Hm, ja så kan man kanske tänka också, men så tänker inte jag. Petter är ju en väldigt vaken häst som vill ha koll och gärna stannar till om det är något han är osäker på, och hästar är ju flyktdjur, dom har ju överlevt genom att fly vid dom tillfällena, för det där man är osäker på kan ju lika gärna vara en sabeltandad tiger eller något annat som tänker äta upp en.

Den här bloggaren tyckte att man skulle låtsas som ingenting och bara rida på, utan att titta åt det hållet hästen hade focus (det läskiga).

Det som fungerar för mig och mina hästar är att när dom stannar för att något är konstigt/läskigt så får dom göra det, för att försäkra sig om att det är ofarligt. Jag tittar också åt det hållet för att bekräfta att jag har sett det, och att jag bedömer att det är lugnt. Jag smeker på halsen och säger att det är ingen fara, och oftast fungerar det, är det något värre (grävmaskinen) så kan det ta några gånger. Men låt säga att jag skulle låtsas som ingenting och bara rida på. Petter skulle förmodligen tro att jag hade tappat allt förstånd eftersom jag inte ens ser det som är otäckt, och att jag dessutom ignorerar hans signaler till mig om fara, sen är det ju svårt att rida på och låtsas som ingenting på en häst som står still. Skulle jag tvinga honom, skulle han börja backa och till slut fly eftersom jag pressar honom för hårt då. Och då kommer man till en situation som kan bli farlig, det tycker i alla fall jag känns onödigt. Men jag utgår från mig och mina hästar. Man måste kunna läsa av sin häst.

Tänk att du är rädd för spindlar. Du och din kompis är ute och går, och ni kommer till ett stort spindelbo, men massor av läskiga spindlar. Du tvärnitar och får lite ökad puls och börjar se dig om efter en annan väg. Din kompis klampar på och drar dig i armen och säger att du ska sluta fjanta dig, hon kanske till och med slår dig med en trägren för att du ska gå. Dags att byta kompis! Eller, samma scenario, men din kompis märker direkt när du stannar och frågar vad som är fel. Du pekar på spindlarna, och backar undan. Din kompis säger att ni kan ta en omväg, vilket du förmodligen är tacksam för. Nästa gång ni går den vägen, du och din kompis, kanske du kan gå lite närmare innan ni tar omvägen, men du skulle förmodligen bli skitförbannad om hon drog dig rakt igenom spindelboet och aldrig mer ha förtroende för henne igen. Men nej, hästar är inte människor, men dom har känslor och rädslor och dom är tänkande varelser.

Igår åkte jag iväg till Ånge för att hälsa på en ridkompis. Hon är en av dom ska med till Gotlands Ridakademi, dessutom har hon varit där massor av gånger så hon blev rejält utfrågad haha.

Ute i hagen hade hon en ny stjärna, en väldigt söt tvåårig Lusitanofröken, som ser ut att bli hur fin som helst.

Såhär såg det ut oftast, då jag måste ha luktat gott eller något...

Jag fick till och med tillfälle att klämma på en ridkjol sydd efter samma mönster som det jag tänker använda. Det var en väldigt trevlig dag med intressanta samtal, tack för det!

Sen kom den där snön man väntat på, väldigt mycket av den också, och lite storm på det. Ha en bra dag och kör försiktigt!

Igår tog jag med mig dottern och åkte till stan. Det tycker jag inte är särskilt kul. Parkeringsplatser och stress, ut och in i affärer. Blä! Det mesta jag köpte hade med hästar att göra - kabel till hagen, sko åt Petter, MSM, hästmat och en skylt att sätta på hästsläpet om någon nu skulle missa att det är ett hästsläp... Sen hittade jag två tröjor åt mig själv också på rea.. Kollade på ulltyg på en tygaffär men dom hade inga färger jag gillade, så det slutar väl med att jag får beställa på nätet, jag är kinkig med färger, får jag inte det jag vill ha är jag hellre utan.

  Var ute och högg lite kvistar att lägga i hagen för att hästarna ska ha något att pilla på, det fungerade inte alls...

  Sen satt jag och kollade lite efter födelsedagspresenter och hittade några roliga sidor som specialiserat sig på upplevelser, jag hittade några jag skulle vilja uppleva...

    Kanske köper en zombieapokalyps åt mig själv...

Härom kvällen var dom på rymmen igen, dom häktar av grinden från gångjärnen, hur dom nu lyckas med det. Men jag ser det så väl framför mig. Bönan är hjärnan, Petter musklerna.

"Men om du tar tag därborta med tänderna och ruskar, så ska jag försöka trixa upp..."

"Wiiiii, kom, vi springer hit...oj, där åkte skon av...nu blir matte ledsen..men kolla...."

Och när jag ropar på dom kommer dom som små skott, överlyckliga, och springer snällt in i stallet för att äta sin middag.

Igår gick jag runt i hagen för att kontrollera alla trådar, för idag ska jag köpa lite kabel och försöka göra en egen koppling (som polarbandet), alltså är det två trådar ungefär en decimeter emellan. Dom får inte nudda varandra. Koppla plus på den ena, och minus på den andra (ingen jord då den ändå inte funkar på vintern). Förutsatt att dom nuddar båda trådarna så får dom en stöt.

för idag är det alla hästars födelsedag! Grattis Petter som fyller 11 år, grattis bönan som fyller 8 år, och grattis Artur som fyller 5 år!

 Vid tolvslaget sov hela familjen, precis som vanligt, ja kanske dottern satt uppe vid datorn.. Jag är ju väldigt kvällstrött och sover redan vid åtta....som en femåring...haha.

I min ungdom satt jag och min kompis i hennes lägenhet och kollade på video...."Oj, nu är klockan snart tolv" och så stängde vi av filmen, skålade i coca cola, och fortsatte titta på filmen. Har aldrig gillat stora fester med massor av folk.

När hästarna gick på lösdrift (på förra stället vi bodde) var jag uppe över tolvslaget för att kunna vara i hagen när fyrverkerierna gick igång. Första gången (när dom var små) undrade dom lite, men jag stod också i hagen och när dom såg att jag inte var orolig så taggade dom ner, men så var dom ju bebisar då, och jag förstår att det inte är lika med alla hästar, eller hundar för den delen. Nyåret kan ju vara en mardröm för djurägare och jag tycker det är skönt att det inte smälls så mycket där vi bor nu, för även om dom inte är rädda så kan ju en raket träffa stallet....eller nått.

Väntar fortfarande på att  hovslagaren ska komma och slå på skon Petter tappade, så någon ridning blir det inte idag heller...

Men jag ser fram emot April, då ska jag åka till Gotlands Ridakademi med ett gäng ridvänner, det ska bli väldigt spännande. Jag tar inte med mig egen häst utan rider en av deras hästar, hoppas få lära mig massor....och så har jag aldrig varit på Gotland förut heller.