Var några och tjugo år när jag och min kompis åkte till Irland för att bila runt på den vackraste ön jag vet. Naturligtvis träffade jag en kille längs vägen. Vi brevväxlade i ett år, sedan kom han till Sverige och hälsade på. Året efter var det min tur att åka till honom. Han skulle möta mig på flygplatsen i Dublin, detta var då innan mobiltelefoner och internet... Jag hade en känsla i magen redan på planet, men det var ju inget jag kunde göra något åt. Planet landade, jag klev av och kom ut. Han var inte där! Suck! Jag väntade väl någon timme med paniken krypande, men jag visste redan att han inte skulle dyka upp. Han hade ingen telefon, de gånger vi pratat på telefon hade han ringt collect call från den lokala puben. Ja, vad gör man då? Man kan ju inte bara bryta ihop och ta nästa plan hem igen, så jag morskade upp mig, steg på bussen mot Dublin och åkte. Ja, jag hade ju hans adress men jag hade verkligen inga planer på att åka dit (i en annan del av landet). Kunde han inte komma och möta mig så fick det vara. När vi kom till Dublin försökte jag känna igen mig, till slut gjorde jag det, och då sa jag till busschauffören att jag ville stiga av. "Är du säker, frågade han, det här är ett dåligt område." Ja, jag var säker. Klev av och ba, vad ska jag göra nu då? Budgeten tillät inte någon hotellvistelse, då planen ju varit en helt annan, men ett B&B kanske? Hittade ett ställe där de hade ett "hotel", våningssängar i ett stort rum, man sover alltså tillsammans med kanske trettio andra. Men det var billigt. Nackdelen var att man inte fick vara där från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen, så på dagarna drällde jag runt i stan, åt lunch i parken, strosade i affärer och så. Lärde känna de som jobbade där jag bodde och då hängde jag med dem när de åt middag, spelade biljard, kollade på videofilmer. Ibland hängde jag med "backpackers" när de gick ut på puben. De flesta som sov där var "backpackers". Så det löste sig, jag var där mina två planerade veckor även om det jag gjorde där inte alls var planerat. När jag kom hem fick jag en förklaring, en jag inte köpte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkommen Zafir, som flyttade hit i söndags. Han levererades till Nordansjö i fredags och helgen har vi tillägnat i Nordansjö på ridläger. Perfekt tillfälle att börja lära känna varandra. Till vardags är det "Faffur" som gäller.    Faffur är en 1...

Artur har känts lite avslagen på sista tiden, har väl lite tänkt att det berott på värmen och sommaren och på att vi snäppat upp träningen lite. Det har känts lite otydligt. Hade ut equiterapeuten för att säkerställa att det inte var någon stel muske...

Petter fick vandra över regnbågsbron för ett tag sedan. Vi har ju gått vid varandras sida i 16 år, min absoluta drömhäst, krigarhästen och min once in a lifetimehäst. Så tacksam för den tiden.          Foton av Yvonne Odsberg som också var ...

Igår var Yvonne här vilket alltid är väldigt trevligt. Igår var också en stor dag då det var första gången på nästan ett år som jag satt upp på Petter. Vilken lycka att få sitta där igen, man saknar lite ord men massor av kärlek och välbehag. Resten ...

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en...