Den här veckan blir det bara paddocken. Jag har ju klurat lite mer på det där med sadel. Enligt uppgift ska den ju trycka baktill. Tidigare (pga en annan sadel) hade han dåligt med muskler på manken så jag har ridit med en gelpad med utfyllnad på manken, och så slog det mig plötsligt att det kanske gör att sadeln tippar lite bakåt. Och visst är det så att han har fått mycket mer muskler på manken nu, så jag testade en tunnare (jämntjock) padd igår.

Min upplevelse var nog att det blev bättre, men har ju hela veckan på mig att känna efter. Det var ju mycket att titta på, mest mot gården där de flesta jägarna bor (precis bredvid paddocken), men han stannade faktiskt bara en gång för att flema, och en gång för att hålla ner huvudet. Vi gjorde den här övningen (samma som på träningen i Ånge)

Vi gjorde den i skritt och han focuserade himla bra och jag är jättenöjd med skolorna, han är så följsam när han har focus. Får se om vi kan ta den i trav senare i veckan. Igår travade vi mest på spåret. Vi var också i paddocken typ dubbelt så länge igår mot vad vi brukar. En hel halvtimme! Brukar tröttna efter en kvart när han håller på och stannar, det är ju inte kul att sitta på en häst som verkligen inte vill.

Jag pratar mycket med mina hästar, kanske för mycket, men det tror jag inte. Det är inget som skadar dom i alla fall. Brukar berätta vad vi ska träna på och vart. Efter passet har vi uppföljning.

Artur

"Förstår att det är svårt att se vägen när det inte finns någon tydlig väg när vi är i paddocken, men jag tycker att du gör det jättebra, och travuppgångarna gör du superbra, men vi måste öva på böjningen åt höger så att du kan bli mer rakriktad", sen skulle jag uppskatta om du höll munnen stängd när du slänger med huvudet när vi skrittar fram från marken, för jag är rätt förtjust i mina fingrar".

För något/några år sedan när jag skulle rida ut på Petter så tyckte han att det var lite för varmt, och han har det ju jobbigt med värmen, så jag sa att vi inte skulle rida så långt, bara till skylten där vägen är lite bredare (mötesplats). Så vi red ju på då, och rätt var det var så stannade han på ett ställe där han aldrig stannar. Jättekonstigt, tills jag såg att han stod precis bredvid en sådan skylt. Inte den jag hade tänkt mig men ändå. Så jag fick ju vända där då eftersom jag hade sagt det. Det var intressant tycker jag.

Jag såg henne på annons innan jag köpte bönan och innan Dogge var såld, men då hade jag inga pengar och var väl inte helt säker heller med en så rolig korsning som fullblod/fjording. Hon var ett år och väldigt söt och väldigt gul.

Ungefär ett halvår senare låg hon ute på annons igen. Förstod ju då att det var en speciell ung dam det där. Det är ju inte så vanligt att man säljer en ettåring bara ett halvår senare, man har ju inte börjat få problem i ridning då.... Jag är ju en sån där som går på känsla och känslan gjorde att jag åkte ner för att hämta henne. Kommer inte ihåg varifrån, men mitt lokalsinne är ju inte mycket att hurra för. Det var en livlig tjej jag mötte, med mycket egen vilja, hysterisk skulle man nästan kunna säga. Skulle jag sätta en diagns på henne skulle det vara ADHD med inslag av Tourettes syndrom, och det säger jag med kärlek och glimten i ögat då jag själv har en del av den varan. Redan när jag åkte hem med henne kändes det att det inte var en "resten-av-livet-häst", men ändå kändes det rätt där och då. Jag gillade henne skarpt och hon stannade hos mig tills hon var fem. Hade jag inte tagit med mig henne hem, hade jag aldrig träffat Artur och jag tror ju att det finns en mening med allt.

För övrigt hade jag en väldigt trevlig dag i Ånge igår, fick förmånen att provsitta tre sadlar på tre olika hästar (TACK) och när jag kom hem vill min hund kramas, hann till och med pussa på henne innan jag kände stanken. Jag vet inte vad hon hade rullat sig i....men typ en burk surströmming eller nått.

Idag börjar jakten så tänk på att köra lite långsammare än vanligt för nu är skogens djur stressade....

Artur var precis lika duktig igår, som han är mest jämt. Red bara på tyglarna som var fäst i kapsonen. Vi mötte en vit skåpbil...inga problem. Den första traven man tar på passet är rätt obalanserad än så länge, benen pinnar på och han har huvudet ganska långt fram men jag tänker att han ska få hitta sin egen balans och tar bara i tyglarna när det börjar gå för fort. När han har gjort den traven kan vi göra, i mitt tycke, väldigt fina travuppgångar,  halt för sätet och lite svaga öppnor där höger är svårare. Jag är så glad för Artur!

Petter då....haha. Vi kom iväg bra, idag var bollarna inga problem för vi gick ju där dagen innan. Däremot skällde det en (älg)-hund från ett ställe där det inte normalt sett finns någon hund. Hm, tänkte Petter och stannade för att fundera. Jag funderade också...älgjägarna har alltså kommit till byn....det betyder fyrhjulingar (många) som kör väldigt fort fram och tillbaka på vägen där vi brukar rida (åt båda håll). Så det var mitt beslut att vända, för Petter hade gått om jag hade väntat lite till, men jag ville inte riskera att möta en/flera fyrhjulingar när han redan var misstänksam. Han gjorde en fin vändning och skrittade på. Då bad jag om trav, och oj, jag höll på att blåsa ur sadeln. Vilket tryck det var! Ingen slängtrav och inte stack  han heller. Nä, det var en balanserad ökad trav en halv minut tills vi var hemma. Jag var helt salig, trots att ridturen blev väldigt kort. Nu är jag mest störd över jakten som stör mina rutiner.

Idag ska jag till Ånge och titta på träningen där.

...en fripassagerare. En som inte är med och betalar bensin. När jag åker iväg med bilen tror jag att jag är själv, men lagom tills jag kör ut på E14 är det tydligen dags för gymnastikpasset, för då springs det hit och det springs dit. Fram och tillbaka, det är en väldigt social typ och favoritstället är precis ovanför mitt huvud. Sist jag var i stan tyckte den att det var en bra idé att träna bungyjump framför mitt ansikte. Funderar på vräkning, men det ska väl ske skriftligt?

Har ju inte ridit på hela veckan då jag varit trött och ofocuserad, men igår tog jag med mig Artur ut. Jag leder honom bort, och rider hem. Trots att han är så ung, har han inga problem med att gå bortåt, men jag leder honom i början för att han inte ska vara så himla pigg, och så är det ju nyttigt för mig att gå. Igår hade jag satt på kapsonen (och bett), den passade på honom. Petter har yttersta hålet och Artur det innersta. Han lyssnade hur bra som helst, så tyglarna som satt i bettet fick vara lösa. Vi jobbar mest med att han ska hitta balansen i trav, och det gör han riktigt bra efter en stund. Tänker att jag ska fortsätta rida med kapsonen och med bettet i munnen, Artur tycker det är jobbigt med bett och grejjar mycket med munnen, men om det bara ligger där utan att jag använder det så är det inga problem och då vänjer han sig samtidigt med att det är där. Vi får se. Artur får bestämma i slutändan.

Petter var lite tveksam inför bollarna, inte för att han är rädd för bollar men för att DOM VAR JU INTE DÄR FÖRUT, men med lite uppmuntran så fixade han det galant.

Satt och strötittade på Hästnet, sådär som man gör även fast man inte letar häst... Den här dagen hittade jag henne, min söderböna. Jag hade nyligen sålt Dogge, och hade pengarna kvar (bara det). Skrek till min man (som var i något rum bredvid) "Nu köper jag en häst!" Sen ringde jag på annonsen.

Fick sällskap av en kompis som också skulle hämta ett föl längs vägen. Sovplats hade jag bokat bredvid Ullared men när vi var framme så stämde inte vägbeskrivningen. Ingenstans stämde det. Jag ringde campingen och sa det. Å dom ba, var är du då? Ja, vi var i Falköping. Jaha, men ni ska till Falkenberg. Men hur kan man vara så dum? Jag kan! Så när vi var i Falkenberg hann vi inte sova många timmar, sen är det tydligen alltid fest på campingen men det visste jag inte då för jag hade inte sett tv-programmet om Ullared.

När vi kom fram till stallet skulle jag få träffa bönan för första gången, så det var speciellt, tänk om hon inte alls ville bo hos mig? Gick ut i hagen till henne och hennes mamma...hon kom direkt fram till mig och stannade kvar där. Så det var så det skulle vara.

Sen skulle vi hämta kompisens föl, kommer inte ihåg var det var, tänker inte ens gissa. Vi skulle ju behöva sova borta en natt till pga mitt slarv så vi ringde till dom som hade det andra fölet och frågade om vi kunde släppa bönan i någon hage där, vilket gick bra. Sen frågade vi om vi kunde få sova i bilen på deras gård, vilket också gick bra. Det är mitt i vintern och kallt. Bönan tog allt med ro, vilket är lite typiskt henne och vi satt i bilen med full vinteruniform och halvsov någon timme tills det blev för kallt och vi var tvungen att sätta på bilen för att värma upp den. Sov några timmar till..och så vidare.  När vi var nästan hemma var vi så hjärndöda att vi åkte vilse i Ånge haha.

Den här bilden var det som låg på Hästnet, och den är tagen av bönans förra ägare.

Idag ska jag sitta på vårdcentralen och försöka få mitt finger röntgat....

..rätt säker på att fingeret är brutet. Ja, det är ju inte helt av förstås. Det har väl gått några veckor sedan det hände, och det ser nu ut så här.   Det sticks, är rött och svullet. Ska försöka ta mig till någon röntgen, inte för att man gör något åt brutna fingrar, men jag vill veta att det ligger rätt/läker rätt.

Börjar tro att jag har någon vitaminbrist eller något, för så här trött tror jag inte att jag har varit förut. Igår innan föräldramötet satt jag i bilen och sov på parkeringsplatsen. Det kan ha att göra med att jag äter mindre kött så jag ska köpa lite b-vitamin och en ny burk järntabletter.